Det är verkligen inte kul att titta på när Cameron (Fred Goss) blir hunsad av sin mamma, sin fru, sin ex-fru eller sina barn från olika äktenskap. Hela familjen är en härva av ångest och undertryckta begär, framställd på ett riktigt radhustråkigt sätt. Som den duktige bror Cameron är försöker han att hålla ihop sin modernt neurotiska familj, men det blir aldrig komiskt. Det är bara trist att se dem kasta bort sina liv i misäräktenskap och tvångstankar. De upprörda fans som krävt seriens återuppståndelse (japp, nedlagd efter en säsong) måste ha missat Arrested development. Eller så känner de igen sig i familjen Walker/Fenton/Halbert och det gör mig så deprimerad att jag om och om igen tänker på Susanne Bröggers visdomsord. Alla familjer är olyckliga, min familj är olycklig, mina släktingars familjer är olyckliga, mina vänners familjer är olyckliga...
Sandra EngströmStad:
