Noah Hawleys Marvel-serie om psykisk ohälsa och trippiga hallucinationer.
David Haller har levt hela sitt liv i tron att han är mentalt instabil. Han ser saker som inte finns där, hör röster inuti sitt huvud och rör sig i en tillvaro som inte verkar stämma överens med verkligheten. Men är det David som inte förstår sig på världen eller är det världen som inte förstår sig på David? Det är svårt att avgöra när man är tungt medicinerad och tvångsintagen på vad som ser ut som en blandning av en Apple-butik och ett mentalsjukhus.
Sedan händer något. Syd Barett kliver rätt in i Davids värld. Nej, inte Pink Floyd-sångaren med samma namn, som lämnade bandet 1968 till följd av drogmissbruk och psykiska problem. Men uppmärksamt av dig att du plockade den referensen. Den här Syd Barett råkar vara en helt vanlig tjej med akut beröringsskräck och svajig psykisk hälsa. Och så är hon en mutant.
Det är svårt att tro att Noah "Fargo" Hawleys Legion befinner sig i samma universum som Avengers, Iron-Man och X-men. Legion är inte en värumärkesångvält som välter städer och uppercuttar skurkar i yttre rymden, det är något så självmotsägande som en intim Marvel-serie som ser sin värld genom en psykedelisk lins och med munnen full av ‘shrooms.
I Legion får vi berättelsen ur Davids synvinkel och det kan därför bli svårt att skilja verkligheten från paranoian. Det här är en utsökt trippig blandning av en superhjältes originstory och ett personligt porträtt av psykisk ohälsa. Inte helt olikt Mr Robot där striderna på utsidan inte är lika angeläget som kriget som rasar på insidan.
Legion är en utmärkt serie om vanföreställningar, självtvivel och psykisk ohälsa. Den råkar bara handla om superhjältar också.
