Det börjar gå lite slentrian i att kasta Ann Petrén i tragikomiska loserroller. Samtidigt är det lätt att se varför: hon spelar dem så trovärdigt att hon aldrig verkar gjort något annat. Kvalster är inget undantag från regeln. Här spelar Petrén Monika, hemmafru sedan 20 år som lider av städnoja och bakteriefobi. I lägenheten ovanför bor Nettan (Anna Ulrika Ericsson), ensamstående mamma som strippar på nätterna medan hennes mamma tar hand om dottern. När de bådas liv kollapsar under samma vecka finner de varandra och så småningom bestämmer de sig för att starta en städfirma tillsammans. Första avsnittet av Kvalster är riktigt bra. Växlingarna mellan misär och varm humor flyter friktionsfritt och karaktärerna är nyanserade och välspelade. Efter mindre lyckade Hänt Extra-floskeln Sex, hopp och kärlek vågar Lisa Ohlin dessutom besöka miljöer som ofta blir extremt pajiga när de ska skildras i svensk film/tv, exempelvis strippklubbar. Och hon klarar det med guldstjärna i marginalen. Det finns kanske en gräns för hur mycket independent women-livsläxor och gräl om plasma-tv-inköp man klarar av, men som hantverk är det ändå robust. Om resterande avsnitt är lika genomarbetade blir det här nog senhöstens stora succé i den alltid lika livskraftiga subgenren Varm Konsum-ångest.Stad:
