I USA har Chris Rocks uppväxtminnen programmerats mot kritvita mördarmaskiner som The O.C. Här hemma ligger den bortstädad åt de 172 personer som både är Jamel Shabazz-romantiker och kan ratta in tv400. Det är synd. För Rock har valt en sympatisk väg när det tidiga 80-talets Brooklyn ska vägas och mätas. Everybody hates Chris är mer Roseanne än That 70's show, inriktad på ras, klass och vardag. Unge Chris är en disträ bokmal i 13-årsåldern i Bedford-Stuyvesant. Där är det dock för mycket bus på gång. Vilket ger dagens Chris Rock (voice over) öppet mål för analyser av typen: "Much like rock'n'roll, school shootings were also invented by blacks and stolen by white men". Annars är det här en förvånansvärt nyanserad uppväxtskildring. Även om Chris har Grandmaster Flash-posters på väggarna och drömmer om den perfekta vita sneakern, förstår han att han måste vara en liten vuxen och rent av ta på sig sin brors extremt ofly gåbortskor, om nöden så kräver.
Särskilt castingen är lyckad. Tyler James Williams är perfekt som storögt Chris Rock-embryo. Även föräldrarnas old-school-uppfostran är en liten fröjd: Tichina Arnolds väl avvägda köksbordsgnat och buttra NFL-mannen Terry Crews som konstruerar en hel värld kring mjölkpriser och sina ohyggligt precisa sömnritualer. Dessutom har man hittat utmärkta episodregissörer - däribland Half Baked-kvinnan Tamra Davis.
Stad:
