Fet undergångsvibe och hög svenskdensitet när Johan Renck gör Tjernobyl.
Sprakande geigermätare, fula tapeter och betonggrå husklossar. Den CCCP-deppiga undergångsviben plaskar som en vodkamarinerad heltäckningsmatta i Johan Rencks miniserie. Den fem avsnitt korta Chernobyl om det katastrofala reaktorhaveriet vars radioaktiva partiklar spred sig över hela Europa är en estetisk fondue som du vill äta med sked. Det krävs ingen ryssromantiker för att uppskatta det kalla kriget-dystopiska skildringen av ett 80-tals-Sovjet där de naiva invånarna samlas för att titta på det brinnande kärnkraftverket som utsöndrar ett så vackert ljusspel i skyn – ovetande om den extremt farliga strålning som de utsätter sig för.
Chernobyl är en apokalyptisk thriller men som så många andra miniserier baserade på historiska händelser kantrar den ibland ner i wikipedia-diket. Dessutom är Jared Harris förvisso utmärkt i alla roller han företar sig men hans Valery Legasov är den typiske sanningssägare som ingen lyssnar på som undergångsgenren alltid måste dras med. Bortsett från det – och att alla ryssar pratar the queen’s english – är Chernobyl Johan Rencks finaste stund och lika självlysande som en näve radium.
