Skivan må heta Crush och låtarna har titlar som Rush/Tinder och Placing My iPhone X Facing Up to See When U Answer My Texts, men musiken är mer deppigt dystopiskt och malande knasterminimalistisk, än sprudlande kärlekseuforisk. Detta är inte direkt någon melodiös skiva överhuvudtaget, utan snarare trollbindande och tom på känslor. Love Economy/Anti Police Music är karg, kall och skygg som en vildkatt, Blue Line 2 (112 Fridhemsplan) är en mer komprimerad och nedtonad uppföljare till Blue Line (112 Rådhuset) från förra året. Ibland känns de olika spåren skissartade och drömska, som om de bara råkat förverkligas, men det är också deras styrka. Det limboaktiga tillstånd de förmedlar är både behagligt och skrämmande, men nästan alltid vackert.
Skivbolag:
Artist:
