Var och en är sin egen Nuggets-box

Patrik Forshage 17:12 29 Feb 2008

betyg 4På tröskeln till sitt internationella genombrott städar Caesars ur sitt skafferi. Ut åker varje antydan till ironiska hånflin, och en hel del pop hamnar också i sopnedkastet. Istället stuvar de in Farfisa-orglar, Vox-stärkare och Rickenbackers i sådana mängder att skafferidörren bågnar, och pressar sedan in hela buntar med gamla Tages-45or, Nomads första minialbum och producerande Ebbots Soundtrack Of Our Lives-blandband, minus de mest psykedeliska stunderna, dessutom.
Det är ingredienser som räcker till ett helt dubbelalbum proppat med den gamla svenska paradgrenen garagerock, där de många citaten, lånen och – det måste sägas – stölderna är lättidentifierade, särskilt när de snor från egna tidigare bedrifter. 24 låtar i den stilen hade kunnat skapa övermättnad, men eftersom de aldrig vare sig tappar sin identitet eller någonsin varit blyga inför simpla hitdängor finns det en uppsjö krokar som No tomorrow och Run no more att hänga koncentrationen på, och då blir det inte det minsta långtråkigt.
Patrik Forshage

Gensvar från Joakim Åhlund
Mmm... Jag blir riktigt hungrig när jag läser detta. Skafferidörrar som bågnar. Jag tänker på silverfiskar och gammal filmjölk. Stölder och sopnedkast låter mer som hyreshusen när man var liten i Bagarmossen. Poetiskt. Cirkeln är sluten. Musik är det vi gör och Patrik pennfajtas. Vi har gjort vårt bästa för att göra en skiva som vi älskar och jag tror att Patrik också gjort sitt bästa när han sedan gjorde sitt jobb och tyckte till om skivan. Kul att du inte tyckte vår skiva var långtråkig, önskar jag kunde säga det samma om din text. Nu går vi och tar en bärs och glömmer allt det här.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner