Buju Banton på Gino är en av de bästa konserter jag sett i modern tid vidsidan av The Fugees på samma ställe. Vid det tillfället, precis efter attBuju Banton släppt mästerliga albumet Til Shiloh från 1995, befann sig BujuBanton också i en intressant brytpunkt. Efter ha varit en av Jamaicashårdaste och argaste ragga-artister, med en del oförlåtliga texter på sittsamvete, hade han då precis upptäckt rastafari-religionen och börjat omprövasitt liv. Musikaliskt stod han också precis mitt emellan de tvåytterligheterna, med ena benet i ragga hård som hiphop och det andra iuråldrig vokalreggae à la Burning Spears Man In the Hills. Men nu är denkampen över och Buju Banton har i dag klippt av alla band till sitt gamlaaggressiva jag. Musiken på Unchained Spirit är trallvänlig och festliggubbreggae, uppsluppen på gränsen till urvattnad, som tyvärr mer förtankarna till Zingo-reklam än till samtida musik.
Skivbolag:
Artist:
