Dubbelrecension med The Len Price 3 – Pictures
Tribute-band i all ära - för utövarna handlar det om försörjning och för publiken om förströelse. Inget annat. Det här däremot, det är något helt annat. Det här är den musikaliska motsvarigheten till att renovera en Rolls Royce Silver Ghost till fabriksskick eller att bygga en exakt kopia av Houses of Parliament i tändstickor. Det här är nörderi på gränsen till att diagnosticeras som syndrom.
The Len Price 3, till att börja med, återskapar 60-talssoundet från The Kinks och framför allt The Who, och de gör det med en detaljrikedom i orglar, tamburiner, gitarrförstärkare, precis allt, som är häpnadsväckande. Dessutom har de en förmåga att skriva minnesvärda poplåtar som faktiskt i väldigt många fall hade kunnat vara singelmaterial hos förebilderna, och som man inte behöver bära parkas och köra skoter för att vilja höra igen.
Till modellbyggarskaran sällar sig nu också Nashville-sonen Jonas Stein, tidigare i Be Your Own Pet och nu helt upptagen av Turbo Fruits. Han intresserar sig istället för den subgenre inom tidig brittisk punk som bestod av rockers, popkillar och avdankade hippies som rev sönder sina kläder i försöken att kränga sin rock’n’roll under beteckningen ”punk”. Och eftersom han på motsvarande sätt som The Len Price 3 nästan matchar Eddie & The Hot Rods, The Vibrators, The Boys och resten av skaran är hans musik definitivt en angelägenhet för likasinnade nördar på jakt efter inte alltför nya kickar.
Det är imponerande, i båda fallen. Men inte desto mindre vrickat.
Skivbolag:
Artist:
