När Tom Waits ordnar garage-sale fyller han med lätthet tre skivor med outgivna outtakes och demos tillsammans med 24 spridda uddaspår från samlingar, hyllningsskivor och soundtracks. Tom Waits kallar det för "songs of dubious origin rescued from cruel fate", men så slaskhink det än är överträffar han ändå med lätthet de flesta artisters karriärsretrospektiver.
Den första skivan har Tom Waits valt att kalla [I]Brawlers[/I], och är fylld av
fylleraglande blues och rockabilly, farligare än White Stripes och Jon Spencer tillsammans och så skitig att Keith Richards skulle ramla från trädet i ren förskräckelse. [I]Bawlers[/I] är stillsammare, med ballader, vaggvisor, vals, tango, försiktigare jazz och till och med en gospel, medan experimenten och novellerna på lådans sista skiva fått rubriken
[I]Bastards[/I].
Hans inläsningar av Bukowski och Kerouac och covers av alla från Kurt Weill och Leadbelly via Skip Spence till Daniel Johnston är oefterhärmeliga. Vem mer än Tom Waits kan till exempel göra Sinatras [I]Young at heart[/I] rättvisa, med en smäktande Yngve Stoor-känsla dessutom? Ramones [I]The Return of Jackie and Judy[/I] låter som den mest nersupne bluesmannen från Mississippi-deltat, och [I]Heigh-Ho[/I] från Snövit har förvandlats till en arbetarskildring så ångestladdad att Walt Disney hade blivit kommunist hade han fått höra den.
[I]Dog Door[/I] är tung och elektronisk, och hade kunnat göra sig hemmastadd hos Trent Reznor men har tidigare hörts hos Sparklehorse. [I]Altar Boy[/I] är en lysande jazzballad med en S&M-underton som med tanke på titeln känns en aning kontroversiell, och än mer så i dagens USA är [I]Road to peace[/I] om Abdel Madi Shabneh, en 18-årig palestinsk student och självmordsbombare på en buss i Jerusalem.
Utan att servera oss en enda känd favoriträtt sammanfattar [I]Orphans[/I] Tom Waits tidiga karriärs pianoballader, de spretiga burleskerna från [I]Swordfishtrobones[/I]-eran och de senare årens audio-experiment, inklusive den human beatbox-fixering han grävde ner sig härom året. Det skramlar och gnisslar som aldrig förr, och även om bara den tredje skivan benämns [I]Bastards[/I] är sanningen att det rör sig om älskvärda oäktingar hela vägen igenom.Skivbolag:
Artist:
