För ett år sedan kunde man jubla över Those Dancing Days entusiasm, över deras sprittande och väldigt spretiga soul-indiepop och över den fullständigt distanslösa övertygelse som fanns i Linnea Jönssons röst. Men fler än en i branschen gjorde allt det där med ett milt överseende och en klapp på tjejernas huvuden.
När EP-låtarna från då som här ställs mot nyare alster blir Those Dancing Days nästan muterade utvecklingsprocess uppenbar, och jag skulle vilja se den som försökte behandla dem så idag. Those Dancing Days nya låtar är så många resor tightare och intensivare, deras vassa framföranden matchar fullt ut den entusiasm som är intakt, liksom för övrigt spretigheten, och Linnea vuxit ut till en av de kaxigare sångerskor vi hört i Sverige. Den som försöker klappa dem på huvudet får akta sin hand.
Ni har utvecklats väldigt under året sedan EP:n.
-- Den största förändringen är att Linnea och Mimmi har slutat skolan NU, så att vi kan satsa fullt ut och lägga all energi på musiken och allt runt omkring den. Vi har mycket mer scenvana och utvecklas hela tiden på våra respektive instrument. Eftersom vi reser och spelar mycket så hinner vi inte jobba med något annat. Från början var det bara en kul grej att spela i band på fritiden, men det är ännu roligare nu när vi kan satsa på och jobba med det bästa vi vet.
Det måste ha varit en omtumlande år?
-- Ja men det har varit fantastiskt! Vi får vara med om så mycket kul och se så många nya saker hela tiden, det känns som om det aldrig tar stopp. Det har känts lite konstigt att gå från att vara hobbymusiker till professionell, och att då helt plötsligt bli hårdare bedömd eftersom kraven höjs. Men jag tycker att vi klarar det bra, vi har alltid inställningen att ha så kul som möjligt och göra på vårt sätt. Passar det inte skiter vi i det.
Vart är ni på väg härnäst?
-- Vi ska till Japan i november! Det ska bli grymt! Vi vill spela så mycket som möjligt och fortsätta ha så kul som vi har. Så småningom ska vi börja jobba på en ny skiva, och vi har pratat om att kanske flytta till en annan stad och bo där ett tag tillsammans om något år. Men man vet aldrig var man hamnar.
