The Weeknd – After Hours

levi hielle-bergstrom 18:46 24 Mar 2020

När Abel Tesfaye släpper ny musik går det ingen obemärkt förbi. Inför sitt fjärde album som The Weeknd har han återigen bytt stilNär Starboy släpptes försvann hans ikoniska frisyr och nu verkar Tesfaye ha fattat tycke för 80-talet med allt vad det innebär. Det är lätt att glömma att det rör sig om samma person som för nästan exakt 9 år sedan bröt ny mark med sina drogstinna texter och mardrömslika produktioner på mixtapet House of Balloons. Nuförtiden rör han sig i gränslandet mellan alternativ r´n´b och arenapopPå After Hours har han svårt att balansera de båda rollerna då endast de slagkraftiga hitlåtarna verkar ha fått uppmärksamhet.  

After Hours utmärker sig främst genom sina renodlade poplåtar. Max Martin-producerade Blinding Lights är en förstklassig listklättrare som förmodligen kommer eka på radiostationer långt framöver. Samma sak gäller den något råare Heartless som stjärnproducenten Metro Boomin står bakom. Men bortom albumets påkostade och välproducerade fasad gömmer sig även låtar som är rentav tråkiga. Save Your Tears och Faith känns mer som utfyllnad än faktiska försök att beröra. Jag känner ingenting när Tesfaye när ber sitt ex att följa honom in i en överdos på sistnämnda spåret. 

After Hours är uppfriskande rent stilistiskt80-talssyntarna avlöser varandra och The Weeknds kryptiska texter får understöd av mäktiga basgångar och tighta refrängerRetroestetiken han söker gifter sig väl med den dova drogromantiken. Problemet med kanadensarens fjärde album är att hans destruktiva och introverta persona som tidigare i karriären gjorde honom spännande inte klarar att vara slipad för en bredare massa utan att det blir tillgjortDen enda låten som känns äkta är Snowchild, i övrigt fastnar inget. Inga solklara favoritlåtar eller höjdpunkter som går på repeatAfter Hours har en vacker fasad men är i slutändan ett platt och intetsägande album. 

 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Surf Philosophies - Bread Of The Mansion mixtape

Att skapa en mixtape (eller en spellista, nuförtiden) är en väldigt omtänksam gärning. Daniel från Surf Philosophies verkar tycka detsamma, och har skapat ett mixtape till oss som han kallar för Bread Of The Mansion. Det är en mix av samples, instrumentell musik från en tom inspelningsstudio och outtakes på låtar som hamnat mellan stolarna. 

Paul Weller - On Sunset

Det hade kunnat barka därhän. Ju äldre den en gång så så distinkta popeleganten blivit, desto mer har han velat visa mer eklektiska, experimenterade och alltför ofta kosmiska sidor av sig själv. Medan flummeriet har tagit allt större plats i hans musik har den blivit allt mindre angelägen. 

Och just så börjar det, med en låt som är ett sentimentalt samtal med - observera ”med”, inte ”om” - en discokula, och varningslamporna blinkar intensivt när låten halvvägs övergår från låt till friformigt ljudcollage. 

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!