The Velvet Undergrounds rock'n'roll, dekonstruerad in till sitt bräckliga skelett, var älskvärd. The Modern Lovers sätt att rekonstruera The Velvet Underground till naivistisk rock för barn och unga tonåringar var älskvärt. Att Leicester-trion The Wave Pictures nu har utvecklat sin brit-indie till en fortsättning på Modern Lovers är likaså älskvärt. Här finns infantila små melodier, här finns det elektriskt repetitiva, här finns empatiska ordflöden om att dansa naken över motellrumsgolvet, "my beer belly bouncing in the afternoon", här finns utrymme för något vänligt litet gitarrsolo och här finns till och med fina textfantasier om att vara ett litet djur. Invändningar om att det är lite för nära förebilden försvinner ur sinnet i takt med att värmen och förtjusningen ökar, och den fina aspekt av vek afropop som the Wave Pictures har adderat hade Jonathan Richman förmodligen själv anammat om han bara kommit att tänka på det. Med 20 låtar och 90 minuter blir det kanske svåröverblickbart, men det är en invändning som enkelt hanteras genom att dela upp lyssningen i två akter av utsökt och hjärtevärmande underhållning.
