Enligt regelsystemet är det nu The War on Drugs ska leverera sin stora och breda skiva, den som etablerar dem som en av de riktiga storsäljarna. Så ska det göras efter ett crossoveralbum som gjort att fler än genrens och bandets kärnpublik uppmärksammat dem, och det brukar inbegripa stort skivbolag, stor budget, stor namnkunnig producent, uppskruvade arrangemang och minst ett par givna klassikerlåtar.
Möjligen är A Deeper Understanding den skivan för The War On Drugs. Nothing to Find är ett exempel på den där sortens klassikerlåtar - stor, stadig, suggestiv och självklart medryckande. På samma sätt låter Holding On skräddarsydd för en sådan utveckling - episk och suggestiv med ett gigantiskt arrangemang där de stora ljuden kontrasteras mot spröd xylofon och med påfallande drag av den sortens Big Music som Waterboys excellerade i under sina tidiga år. Lika stor och lika 80-talsinfluerad är In Chains, där det syntetiska rocksound från den eran som är så allmänt utskällt arbetar får någon slags upprättelse i The War On Drugs lätt dova uppdatering.
För det där med att släppa ifrån sig produktionen skulle inte falla Adam Granduciel in, och hans egensinniga musikaliska vision ger inte utrymme för kompromisser. Så The War On Drugs verkar inte riktigt beredda att svänga upp på den bredaste motorvägen ännu. Även om inledande Up All Night som med fläskigt arenatrummuller kombinerat med svepande synthar och luftiga gitarrer är ytterligare ett exempel på hur lätt The War On Drugs hade kunnat ta tillfället i akt att etablera sig som ett arenaband, har Adam Granduciel integritet och nyfikenhet som är större än så. Under låtens sex och halv minut hinner han både dra den mot avsevärt tunnare rytmer och laborera med komplexa parallellagda gitarrsolon.
På samma sätt fortsätter han att balansera de bredare Dylan-, Neil Young- och Springsteen-influenserna mot mer komplexa experiment på gitarr eller keyboards. Efter fyra och en halv minut försvinner den milda singersongwriterballaden Thinking of A Place tillfälligt in i drömska svävande synthsjok innan han samlar sig till melodi igen. Det gör sången till något mycket större och mer angeläget, och innebär att när den efter drygt elva minuter tystnar känns det alldeles för tidigt.
A Deeper Understanding är en mycket mer mångfacetterad och komplex skiva än den kan först kan verka, och det lägger möjligen krokben för det stora genombrottet. Men jag har en stark känsla av att Adam Granduciel inte bryr sig om det alls.
