Tysk-svenska The Ocean är ett musikkollektiv som med sin råa och samtidigt atmosfäriska metal har blivit ett av de mer intressanta namnen inom den progressiva genren. En av många detaljer som gör bandets musikskapande unikt är att de sedan 2004 skapat album med ett gemensamt tema: jordens utveckling. Text och musik har kretsat kring olika geologiska epoker i jordens historia, vilket har resulterat i en naturlig rörelse från planetens barndom fram till modern tid.
Mot den bakgrunden blir bandets senaste album något väldigt speciellt. Holocene är inte bara namnet på den epok som vi nu befinner oss i, det är även namnet på det album som nu får avsluta The Oceans mastodontprojekt.
Det är tydligt att det här är ett album som avslutar en era, och att det behandlar vår tid istället för något förflutet. The Oceans karaktäristiska pendlande mellan filmiskt lugn och katastrofalt raseri finns här, men det är stöpt i en lite annorlunda form. Det är ett mer elektroniskt och modernt sound som präglar Holocene, med syntar som skapar ljudlandskap som påminner om lugnet före stormen. Det lugnet är också något som får ta mycket plats på det här albumet. Det är flera låtar som helt går i dess tecken, där Sea of Reeds är en av de bättre.
Tack vare att albumet börjar ganska lågmält blir effekten desto större när fördämningarna tillslut brister och stormen bryter ut. Och kanske är det just där som The Ocean är som starkast, när de på sitt alldeles egna sätt skapar så pass enorma kontraster. Den låt som gör detta bäst är Unconformities, som är en av de bättre låtarna bandet har gjort. Svenska Karin Park får äran att inleda med en enorm sånginsats, ackompanjerad av musik som är så olycksbådande att den tränger sig in i varenda cell. Ungefär halvvägs tar bandets sångare Loïc Rossetti över med sitt mantra ”Don’t turn on the bright lights”, som sedan stegras mot en metalexplosion. Det är väldigt mycket The Ocean i det här, och det är väldigt välgjort.
Som helhet är det ännu ett välkomponerat och intressant album från ett band som minst sagt vet vad de håller på med. Det är ett värdigt sätt att avsluta ett nästan 20 år långt projekt, och en logisk förankring i modern tid. Det är också ett perfekt album att börja med för den som inte har hört bandet innan, vilket alltid är ett gott betyg. The Ocean har lyckats koka ner sin essens i ett album, och serverar det med den äran.
