Det är en ynnest att ha fått uppleva Nomads* under fyra decennier. Genom deras första singlar och minialbum, inköpta på Skivcentrum i Sumpan som sig bör, lärde jag grunderna i garagerock, och jag är långtifrån den enda som hittade till Lenny Kayes epokgörande Nuggets-samling med amerikanskt 60-talsskrammel via Nomads på den tiden i högsta grad obskyra Sonics- och Strangeloves-covers.
På senare år har releasefrekvensen mattats, men när bandet nu hyllar vårt Solna med sitt första album på mer än ett decennium är allt annat intakt. Björne Fröberg och producerande Chips Kiesbye står numera för låtskrivandet, som har samma intensitet som alltid, och kanske ännu starkare popmelodier än förr i botten. Make Up My Mind och singeln Miles Away är bara två av flera låtar som enkelt tar plats i toppskiktet i Nomads katalog, och skivans enda cover (slash Johnny Thunders-hyllning) American Slang placerar sig ledigt intill deras bästa tolkningar. Efter 30 år är Nomads rock lika vital som någonsin. Ja må de leva uti hundrade år.
*Jo, jag vet, de heter The Nomads. Men infödda Solnaiter har sedan lång tid lagt bort både titlar och bestämda artiklar.
