De gör allt rätt, precis som vanligt. Komplexa och exakta arrangemang, omedelbart popiga och samtidigt med delikata detaljer och stämsång att älska. Ändå känns the New Pornographers åttonde album som en mellanskiva av ett band i generationsväxling.
Det är en förenkling intill dumhet att tillskriva bandmedlemmar specifika utmejslade karaktärer och roller (nej, har vi vi ju sagt, Lennon var inte bara rebellen och McCartney inte bara finsnickaren), men det faktum att Dan Bejar inte är med överhuvudtaget ruckar ändå balansen. A C Newman är en popsnickare av rang, men knepigheter och avvikelser saknas helt.
En mer framträdande roll för Neko Case är välkommen, och särskilt i Falling Down the Stairs of Your Smile är hon i absolut toppform. Men varken det eller trots pärlor som The Surprise Knock räcker för att väga upp upp känslan av duktighet i den där sortens milda Beatles-parafraser som så många ägnar sig åt, till exempel i elpianoballaden You Won’t Need Those Where You’re Going. Sådant är under The New Pornographers värdighet.
