The National — I Am Easy To Find

Patrik Forshage 00:00 17 May 2019

Med den baryton som sedan länge tagit sin plats bland de största - Sturt A Staples, Iggy Pop, Nick Cave och John Cale - är Matt Berninger alltid fullständigt övertygande i sin djupa förtvivlan. ”I had one thing to do, and I... couldn’t do it”, suckar han redan i inledande You Had Your Soul With You över hackande elektronik och med understöd av David Bowies basist Gail Ann Dorseys stämma (snälla snälla Gail Ann, ta äntligen itu med den där solokarriären igen!). Där sätter han tonen för The Nationals fortsatta breddning. 

Skivans filmiska kvaliteter har förmodligen ganska lite med att regissören Mike Mills nämns som medproducent, trots att han nog egentligen varit mest inblandad i den spelfilm med bland andra Alicia Vikander som The National släpper samtidigt (och som går att se i all sin hypnotiska helhet här). Det har mycket mer att göra med en komplex uppbyggnad av The Nationals dramatiska sånger fyllda av intellektualiserade vemod och stundtals bottenlösa pessimism, som här hanteras med en allt mer ambitiös ljudpalett. 

Bryce Dessner överträffat sig själv med stora och komplexa orkesterarrangemang. Utöver de ibland tunga elektroniska inslagen och metallhamrande värdigt SPK finns här barnkörer och andra stora körverk, här finns stråksektioner och fler gästvokalister som Sharon Van Etten och Lisa Hannigan än någonsin. De sjunger ömsom duetter, ömsom bakom och påfallande ofta istället för Matt Berninger, och kanske är mångfalden av röster en av förklaringarna till det till synes paradoxala i att The Nationals musik trots ökad komplexitet, spännvidd och orkestrering samtidigt framstår som mer tillgänglig för breda lager. 

Not in Kansas är skivans kanske märkligaste och finaste sång, med olika drömska partier av barn- och ungdomsminnesfragment - ”Listening to R.E.M. again - Begin the Begin, over and over, Begin the Begin, over and over” - och sedermera milda countryvalspartier fyllda av fatalistiska klimatkonstaterande om mänsklighetens men alls inte planetens undergång. 

The Nationals album må ha titeln I Am Easy To Find, men med sin omfattning och komplexitet är den desto svårare både att omfamna eller greppa. Närheten och relationen uppstår vid koncentrerad djuplyssning, over and over, och den som acceoterar att låta sig nedsänkas i The Nationals dunkelt belysta och intensivt innerliga innovationer har en vän för livet i det här albumet.

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Whitney - Candid

Hyllade duon Whitney släpper coveralbumet Candid mitt i den blåsiga sommaren. Det är en samling med tio låtar från bland andra Kelela, David Byrne, John Denver och The Roches. Att släppa coverskiva, eller covers generellt, är ett så fint sätt att ge lite nytt liv åt äldre verk. Eller äldre behöver de nödvändigtvis inte vara, det räcker nog bara med att tycka om låtarna.

Alanis Morissette - Such Pretty Forks in the Road

Such Pretty Forks In The Road är en grundlig genomgång av Alanis Morissette sinnestillstånd, där hon pratar om obekväma ämnen som psykisk ohälsa, missbruk och sexuellt våld. Men i samband med hennes mjuka framtoning är inte musiken avskräckande utan grundar sig ur ett tryggt perspektiv. Morissette är som en tröstande jourtjej som vet precis vad hon ska säga för att trösta och stärka. Det är berörande och mysigt i allt sitt mörker.