The Knifes emotsedda fjärde album (specialprojekt ej inräknade) påminner inte om något de gjort tidigare. När nästan tio minuter långa Full of Fire först dök upp var det som att duon blåst liv i The Prodigys sjutton år gamla Firestarter, men de hade förstås klätt den i 10-talskostym och fyllt cocktailglaset med Molotov. Med spöklik stämma mässade Dreijer Andersson fram raderna Liberals Givin’ Me a Nerve Itch och Let’s Talk About Gender Baby, Let’s Talk About You And Me. I jämförelse med albumets andra låtar är det easy listening, de tretton spåren är snarare ett dystopiskt soundtrack till samtiden än ett klassiskt popalbum. Den politiska sprängkraften genomsyrar hela skivan och det är första gången duon är fullt så tydlig, något jag uppskattar.
Några få låtar går rakt in i kroppen innan intellektet hinner reagera, som albumets tveklöst bästa låt Ready To Lose. Men den närmare tjugo minuter långa Old Dreams Waiting to Be Realized är direkt olyssningsbar. Detsamma gäller för en mängd andra stycken som låter som att stans mest pretentiösa teaterensemble fritt fått tolka konceptet ”sågverk”.
Skivbolag:
Artist:
