The Flaming Lips vägar äro outgrundliga, och har varit så i mer än 30 år. Men inför American Head sa ryktet att Wayne Coyne hade tagit sig i kragen och landat från sina astrala irrfärder i kosmos hos något som sades likna deras 20 år gamla främsta stund The Soft Bulletin. Tyvärr stämde inte det ryktet.
Idén här är att låtsas vara ett sketet rockband i ett garage i Oklahoma under tidigt 1970-tal, ett band som jammar drogrock med en ännu okänd Tom Petty (fråga inte...). Med den utgångspunkten ägnar The Flaming Lips sig just åt att jamma drogrock enligt tidig 70-talsestetik, men av begripliga skäl utan salig Tom Petty.
De synnerligen stendumma knarktexterna är till och med mindre intressanta än Wayne Coynes vanliga sci-fi-fantasier, och även om det här och där finns hyfsat fina melodier finns ingen anledning att ägna dem någon uppmärksamhet i den här slappa retrodräkten. Det mest konkreta på American Head är några John Lennon-ripoffs, som inledande Will You Return/When You Come Down, och även om det är ganska ordinära pianoballader i botten är ärligt talat även de stunderna rejält flummiga. Det är segt och trögt, utom de ofrivillgt hysteriska ljudeffekterna - motorcykelljud där texten så kräver, kor som råmar när texten nämner ett slakteri, "dogs bark"-textrader som omedelbart illustreras av hundskall, polissirener som visar langarparets öde - jomen du fattar banaliteten.
Om det finns en bakomliggande tanke att presentera ett avskräckande exempel på vad droger kan göra med en människa som en gång i tiden gjorde intreessant musik fiunkar American Head utmärkt. Något annat värde har den inte.
