För sig själva kommer de att skylla på tidsandan när Different Days inte får någon större spridning. Tiden var inte mogen för en Madchesterrevival helt enkelt, kan de muttra, och därmed var det ju inget värt att med stor noggrannhet rekapitulera storhetsdagarnas groove till exempel i Over Again.
Kanske har det något med saken att göra, men den egentliga orsaken är att det är alldeles för många låtar här som saknar skärpa och profil, och i synnerhet bland försöken att ta sig utanför sin bestämda genre. Plastic Machinery är ett positivt undantag, men alldeles för ofta flamsar The Charlatans bort sitt arv med anonymitet eller flamsiga flummigheter som den märkligt jordnära barnramsepsykedelian i There Will Be Chances.