Taylor Swift - Evermore

Sofie Andersson 00:00 18 Dec 2020

Efter ett högst oberäkneligt år står det nu klart för oss alla att världen är en underlig plats. Även våra mest stridslystna barrikad-krigare kan komma att vifta med vit flagg. Och tydligen är det inte bara de som förbjudits att lyssna på explicit-märkta låtar på Spotify, bär scrunchies och identifierar sig som “hästtjejer” som lyssnar på Taylor Swift. Minst sagt underligt! Efter detta uppochnedvända år har Taylor håvat in oss alla. Först med det avväpnande albumet Folklore och nu med årets mest varma, genuina och drömmiga hälsning: Evermore.

Vi har tidigare ogenerat vältrat oss i Swifts kärleksliv. Varenda låt har resulterat i virala spekulationer kring stjärnans romantiska relationer. Trots att hon alltid spirat i populärkulturens centrum, har hon på ett snyggt sätt också alltid lyckats finna sig i vad tiden tillåtit henne. Om det så varit en mer kaxig och färgsprakande pop, snällare country eller enklare akustiska låtar. Taylor Swift är cool, på grund av just det faktum att hon består. 

Majoriteten av Swifts vuxna liv har på grund av hennes karriär varit en förutbestämd och utstakad historia. Det gjorde att årets oberäkneliga vändning resulterade i en vit canvas för artisten. Plötsligt fanns en okänd ovisshet inför en ännu inte bestämd framtid. Någonstans där, fann hon en ny typ av inspiration och kreativitet. Något som bland annat ledde fram till ett fantastiskt samarbete mellan bland annat Aaron Dessner och Swift emellan. Evermore upplevs ostressat och drömskt. Albumet har fått komma ur ren kreativitet, lust och naturligt flöde. Det gör också att låtarna ibland kan låta förvirrande lika. Men det mesta känns direkt förlåtet. Evermore var mer för Swifts egna skull, än för någon annan.

 
Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Kiwi Jr. - Cooler Returns

Jag har börjat tröttna på band med DIY-stämpeln. Det finns inget tråkigare än band med dåligt skrivna låtar som försöker dölja det faktumet bakom skräniga gitarrer och fula sångröster. Ibland har dom någon kul textrad, oftast inte. Snark. 

Lil Skies – Unbothered

Lil Skies största idol är Lil Wayne och det hörs. Rapparen erbjuder likt sin idol hiphop på trapbeats och autotune. Båda med en röst, varken gnällig eller aggressiv utan någonstans mittemellan. Deras röster ligger som ett ludd över de tunga basgångarna och smattrande 808-trummorna. Vad som skiljer rapparna åt är det där lilla extra. Det där lilla extra som Lil Wayne har, och Lil Skies saknar. 

 

Therion - Leviathan

För att vara så pass etablerat som Therion är arbetar de i en högst perifer miljö, bortom trender och regler. Det gör det svårt att veta vad man ska förvänta sig av bandledaren Christofer Jonssons gotiska symfoniska operametal. Men inför denna sjuttonde fullängdare var ambitionen uttalad att ta fram Therions mer ”hittiga” stunder.

Michaela Åberg - Merry Crisis

Så länge jag kan minnas har jag varit svag för psykedelisk rock. Musiken lyckas många gånger gräva sig långt innanför huden, men det finns även flera fall då psykrocken har misslyckats och i stället framstått som pretentiös. Det hela beror helt enkelt på vem artisten är.