På ett sjukhus i San Fransisco Bay Area förlöstes Gabby Wilson på ett piano, med en gitarr i ena handen, samtidigt som hon levererade sång likt en fullvuxen kvinna. Åtminstone är det svårt att tro något annat. Efter en välförtjänt framgångssaga är det efterlängtade debutalbumet på plats. 21 låtar som H.E.R serverat till synes utan att svettas en enda gång. Även om medverkarlistan hade fått vem som helst att darra.
Titelspåret delar hon givetvis med Ty Dolla Sign, som har blivit ungefär lika synonym som gäst på RnB album som H.E.R med sin drömska neo-soul. H.E.R har nämligen förädlat och finslipat sitt sound i vad som känns som generationer och Back Of My Mind är ett 80 minuters kvitto på just detta. För att bryta eventuella vanor blir dock den välfyllda gästlistan ett nödvändigt komplement. I Find a Way blir rap-scenens förutspådde stjärnskott Lil Baby, den ungdomliga motvikten och i Trauma resonerar hon och Coarde smärtfritt i såväl rytm som text.
Trots en stark början är dessvärre hela den andra halvan inget en höjer något ögonbryn för. Här är både tonalitet och produktion så pass lika att varenda övergång suddas ut. Förutom detta känns det även som att vi hört H.E.R sjunga precis dessa låtar ett tusental gånger innan. Det är lite som att hon smörar på med allt som är H.E.R och mättar lyssnaren innan vi ens hunnit ätit klart. Summerat hade kanske en viss nervositet rent av varit nyttig för denna redan bevingade veteran. Åtminstone kan hon väl darra lite, om än i ren sympati?
