Problemet med mycket av dagens ny-kraut är att den glömmer det där med ”ny”. Alldeles för många band lägger sin själ i att försöka låta som Dusseldorf 1974. Men med Tarwaters intellektuella subtiliteter är det annorlunda. Duons suggestioner börjar visserligen just där och just då med monotonin, upptäckarlusten och humanismen från deras tyska krautanfäder, och när de dessutom numera i långt större utsträckning blivit vokala, via Ronald Lippok som också kan höras i To Rococo Rot, blir Kraftwerk-känslan ännu större. Men Tarwaters genretypiska modernitet och maskinfascination är samtida, inte dåtida, och det gör dem avsevärt mer spännande än flertalet bakåtblickande kollegor.
Skivbolag:
Artist:
