På Jamaica har Tanya Stephens släppt dancehall-singlar sedan unga år. För ett år sedan bestämde hon sig för att pröva sin lycka i andra delar av världen, och hamnade till slut i Stockholm. Här har hon tagits omhand av Peter Cartiers och Emil Gotthardt, som tidigare jobbat med Stephen Simmonds, och de har skalat bort det mesta av hennes musikaliska bakgrund på hennes första svenskinspelade skiva.
Dancehall kan knappast sägas vara en kommersiellt stor genre så här långt från Västindien, och här lanseras hon som en singer-songwriter i Tracy Chapman-traditionen. Låtmaterial och arrangemang har genomgått standardiseringstest utan några anmärkningar, allt som skulle kunna tänkas sticka i öronen på Trackslyssnaren har skalats bort. Det dominerande instrumentet är gitarrer, akustiska eller försiktigt elektriska, kombinerat med orgel, poppig bas och trummor som visserligen har en lätt reggaeanstrykning men aldrig mer än att den ordinäre poplyssnaren ska kunna missa det, eller som kosmetik för att accentuera hennes ursprung.
Tempot är genomgående på en skala någonstans mellan halvsegt och segt, med ett par instuckna upptempolåtar för att bryta av. Tanya Stephens visar i pianoballader och soulförsök att hon har sångtekniken men kanske inte dynamiken. Alltför ofta tar hon i från tårna när stämningen kräver något sensuellt och finstämt, och till exempel [I]Only Human[/I], där Tanya försäkrar att hon är mänsklig ("I'm not Jesus in drag"), är som gjord för en framtida upplaga av Absolut Powerballads. [I]In the Beginning[/I] och [I]Back To Haunt Me[/I] skiljer sig från resten av materialet med sin suggestiva gitarrdrivna pop, och skulle kunna bli hits hos Eagle-Eye Cherrys fans.
På ett par ställen smyger Tanya in något mer spännande. På den en aning tuffare första singeln [I]No More[/I] och på standardballaden [I]I Can See A Storm Coming[/I] hörs plötsligt något litet av hennes musikaliska ursprung i några inslängda rhymes, och det blir genast mer spännande. "Rub-a-dub"-utrop från kören låter däremot inte helt autentiska.
Om du tycker att Kelis är för mycket hiphop och Macy Gray är för kaxig kan kanske Tanya Stephens vara något för dig. Men om du är nyfiken på dancehallvarianter av Tracy Chapman är [I]Sintoxicated[/I] ett fegt alternativ. Leta hellre upp Foxy Browns version av fröken Chapmans egna [I]Sorry[/I], till exempel på samlingen [I]Dancehall 101 Vol 2[/I]. Där svänger det.
Skivbolag:
Artist:
