All musik som ens är i närheten av vad som slarvigt brukar kallas världsmusik ligger illa till nuförtiden. Musikaliska element från andra delar av jordklotet har blivit ett grepp missbrukat som få. Vi behöver inga fler musikaliska turistbroschyrer - långa sångpartier på främmande språk över konventionella beats. Jag vill i stället höra musiker från Indien klippa samplingar och skruva lågpassfiltret på ett indiskt sätt. Inte på ett sätt som bara är lite sämre, för att nybörjaren inte har lärt sig producera på ett afroamerikanskt sätt än, utan på ett sätt som bara kan komma från producentens egen miljö.
Talvin Singh har letat efter det där hela tiden, stället där det inte längre finns någon motsättning mellan modern teknik, gamla traditioner och olika kulturer. Talvin växte upp med ena benet i London och andra i Indien och har aldrig brytt sig om några eventuella skillnader mellan drum'n'bass och tabla'n'tamboura. På Ha är det mesta sig likt sedan 1998 års debut [I]OK[/I] - tablarytmer strömmar igenom samma effektboxar som breakbeats och episka stråkar målar upp storslagna landskap. Tempot är oftare funk än jungle den här gången, men känslan är densamma. Barriärerna flyttas knappast fram nämnvärt, men huvudsaken är att någon påskyndar de ständiga korsmutationerna av musikformer i sin alldeles egen nisch.
Det kommer en dag när vocoder-körer och filtersvep från Indien är vardag, snarare än en udda engångsföretéelse. Att döma av [I]Ha[/I] så är Talvin Singh redan där.
Skivbolag:
Artist:
