John Prine är inte bara en legendarisk singer/songwriter, utan driver också bolaget Oh Boy Records, med öra för oslipade diamanter. R BMorris, från Knoxville, är helt klart en sådan: en poet och dramatiker som, när han håller sig till låtskrivande, är en "hardcore troubadour" av samma skrot och korn som Steve Earle, Todd Snider och Lucinda Williams. Det vill säga rätt ruffig, men med mycket värme och ett mjukt sviktande grundsväng. Texterna på debuten kretsar väldigt mycket kring slitna och självförbrännande själar. Som A-lagaren i Roy, som hela tiden försöker återskapa tiden innan han själv tappade fotfästet.
Hans sista livlina är kärleken till countrymusiken och det faktum att han "kände Don Gibson innan han blev stjärna." En ljuvlig texthistoria och en lika ljuvlig låt, där den Earle-rockiga ljudbilden för en stund byts ut mot en betydligt äldre och råare tradition. En annan favorit är Take That Ride, där Morris knyter ihop banden mellan författaren/konstnären James Agee och Hank Williams, som båda dog, utbrända från båda änder, i baksätet av en bil de inte ägde. Musikaliskt är det lika fylligt och finessrikt. En bouzouki trängs med ståbas, lap steel och mandoliner, Al Kooper lägger eleganta Hammond-mattor,en klassisk gitarr körs genom en Leslie orgelförstärkare, Lucinda Williams sjunger stämmor - och innan timmen är slut har alla dessa pusselbitar fogats ihop till ett av årets mest lovande rotmusikalbum, längs den eviga amerikanska landsvägen.
Skivbolag:
Artist:
