Trycket i Swearin’s punkvassa pop är massivt, men eftersom låtarna samtidigt är utsökta i sina melodiska banaliteter är Surfin’ Strange likväl en lättsam och mycket attraktiv bekantskap att göra. Allison Crutchfield har lämnat både Brooklyn och sin tvillingsyster Katie åt sitt öde (dvs åt Waxahatchee) och istället slagit sig ihop med Kyle Gilbride i Philadelpha. Deras stenhårda gitarrattacker och växelsång - med basisten Keith Spencer som bandets tredje leadsångare - innehåller knep som man kan känna igen från Breeders och Lemonheads, och det fräser och gnisslar konstant utan att popkänslan förloras någonstans.
Watered Down - som är allt annat än det - är en av de allra mest övertygande låtarna, och bara överambitiösa Glare of the Sun faller olyckligt ur ramen. Men med därpå följande urladdningen Unwanted Place återtar Swearin’ omedelbart kommandot. och när de annars någon gång sänker tempot, till exempel i fina Loretta’s Flowers, är deras auktoritet nästan än mer påfallande.
Det här är senhöstens urladdning utan tvivel, och efter att ha golvats så fullständigt känns tanken på att skaffa även Swearin’s debutalbum som återutges i dagarna mycket riskabel. Men givetvis likväl nödvändig.
