Superchunk – What A Time to Be Alive

Patrik Forshage 00:00 12 Feb 2018

”Break the glass, don’t use the door. This is what the hammer’s for”, sjunger de i Break the Glass, och det är textrader med många tolkningsmöjligheter. 

Dels sammanfattar det Superchunks kompromisslösa forcerande. Deras högintensiva powerpop slår lika hårt som genremästarna Red Kross, med lika starka melodier och lika vässade gitarrer. I Mac McGaughan har Superchunk en ledare och leadsångare som är lika harmoniskt elegant som distinkt och kraftfull, och här får han dessutom vokalassistans av gäster som Waxahatchee-Katie Crutchfield och Stephin Merritt. 

Dels illustrerar textraden den desperation som Mac McGaughan upplever efter det amerikanska presidentvalet, och den totalitarism han uppfattar är på väg att ta över. Den rasande Reagan Youth fångar essensen i vart Superchunk uppfattar att USA är på väg, och är tillsammans med Erasure och I Got Cut några av skivans allra vassaste stunder.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Amaranthe - Helix

På sitt femte album tar den Göteborgsrotade sextetten ett djupare steg in i modern popmusik med en aggressivare ton påminnande om deras tidiga dagar. Detta hårda bottnar allt som oftast i ett samspel med elektroniska influenser vilket tar Helix som helhet längre bort från traditionell metal än vad bandet tidigare har varit. Det tydligaste är dock att supersångerskan Elize Ryd tar en naturligt mer framträdande roll, och det är egentligen förvånande att det har tagit så lång tid.

Will Oldham - Songs of Love and Horror

För 14 år sedan tillät Will Oldham sitt alter ego Bonnie “Prince” Billy spela in ett städat album med covers av de låtar han en gång gjort med Palace Music, och nu vänder han på tricket och spelar in nya versioner av framför allt sina Bonnie “Prince” Billy-låtar, men under sitt riktiga namn. Det sammanfaller med publiceringen av 200 låttexter i bokform, och i den här synnerligen avskalade formen är inspelningarna snarast att betrakta som skissartade ljudillustrationer till de tryckta texterna.