De snällpopiga britterna har gjort ännu ett snällpopigt album, den här gången är det dessutom långt, med arton låtar. Nu är dock tre av dem mest något slags samplingsannouncement, men i övrigt visksjunger Sarah Cracknell vidare till sina bandkollegors mjuka, luftiga och lätt sorgmodiga arrangemang precis som vanligt. Det låter mycket som 60-talets psykedelika, 80-talets ballader och 90-talets mespop och jag önskar att de hittar till samtiden snart.
Skivbolag:
Artist:
