När jag gjorde min första intervju på engelska blev jag förälskadi mitt objekt. Hon var för gammal egentligen, men eftersom Lisa Germano sjunger så fint och ganska ofta gör bra låtar kunde jag inte hjälpa det.
Det var en telefonintervju och fastän jag hade 30 000 tecken efter förstasessionen och artikeln skulle vara på 6 000, kunde jag inte låta bli att be om en kompletteringsintervju. När hon sedan kom till Malmö och gjorde enhalvkass konsert, var jag naturligtvis där med en sönderkramad tidning ihanden. Om jag fick tillfälle skulle jag presentera mig och lämna över den,hon skulle le och vi skulle prata jättelänge om saker som gör ont och sedankanske hon skulle fråga om jag inte kunde följa med en bit i turnébussenoch...Sådär blev det förstås inte. När hon och orkestern kom ut efter spelningen,hade jag i nervositeten blivit så berusad att jag råkade lätt skalla den stackars lilla Lisa när vi tog i hand och där tog den kärlesaffären slut.Men nu handlar det om OP8, ett projekt tillsammans med medlemmar från countryrockarna Giant Sand. Och på sätt och vis skulle det kunna vara ett välkommet album från Lisa själv, eftersom det handlar om låtar här mycketmer än det gör på hennes egna alster, som tenderar att vara lite för lösa iformen. Plattan tar avstamp i Hazelwood/Sinatras Sand och går över fina,halvsentimentala poplåtar med Germano-fiol till avslutningsspår som minasvårmodigare vänner skulle gilla.Det är lätt att bli kär i Lisa Germano och ännu lättare att bli kär när manlyssnar på henne.
Den här skivan är att älska till när det regnar och dåmenar jag inte nödvändigtvis "the old in-and-out".Skivbolag:
Artist:
