Skyskrapa

I samrecension med [B]Moderna Män, Entré, (Warner) och Sverige, som landet ligger, (Universal).[/B] Vilka kriterier är det egentligen som gör musik angelägen elleroumbärlig? Vilken publik är det som år 2000 förväntas gå ut och köpatraditionell, gitarrbaserad, svensk musik? Det här är tre svenska band somsannolikt slåss om samma målgrupp ­ samtliga har också ambitionen att skrivasånger som går lika bra att spela på akustisk gitarr ­ men av olika skältror jag att det bara är ett av dem som kommer att lyckas.Jumper kliver i samma fälla som många andra tonårsband gjort före dem.Skulle du ha velat höra ett mognare och allvarligare Gyllene Tider? Eller ärdu nyfiken på hur Backstreet Boys skulle låta med mer distade gitarrer?Jumper har väldigt lite att göra med Backstreet Boys rent musikaliskt, menvia sitt första mycket melodistarka album lyckades de nå samma publik.Jumpers hits blev allsångslåtar både på dagis och i flickrum; det bästaberöm ett popband kan få.Men uppenbarligen är Jumpers medlemmar inte själva nöjda med den sitsen ochvill i stället göra skivor som imponerar på deras jämnåriga kompisar. Redanpå andra albumet lyckades de halvera sin publik genom att försöka låtavuxnare ­ och med det "hårdare" och "ambitiösare" tredje albumet lär defjärma sig från sin publik helt och hållet. Jumper står numera utan stödfrån vare sig producenten Dan Sundqvist eller sin mentor Leif Käck (som gåtttill Sony) och det märks. Den begåvade melodisnickraren Niklas Hillbomsbegränsning som sångare lyser också igenom. När ambitionen höjs blir dettyvärr dessutom uppenbart att han inte har något att berätta.Moderna Män är ett annat band som knappast heller kommer att bli ihågkommetför sina texter. Att man emellanåt försöker vara diffus betyder inte att manautomatiskt blir djup. Jocke Berg i Kent kan använda ord som "pannben" ochkomma undan med det, men i Moderna Mäns fall känns det bara malplacerat.Om Moderna Män ändå haft ambitionen att sticka ut med sina texter så verkarde ha haft motsatt ambition med melodier, arrangemang och produktion.Moderna Mäns debut är så finslipad in i minsta detalj att den är i totalavsaknad av friktion. Det är uppenbarligen ett kompetent band, men jag hartyvärr svårt att se poängen med att göra ett album så slätstruket att PatrikIsaksson låter som Captain Beefheart vid en jämförelse. Sverige har vandrat en längre väg än Jumper och Moderna Män och har ocksålärt sig mer på vägen. De vågar också skjuta sig själva i foten. Gurra G ochPedda P är två trendslynglar från storstaden som i Just D gjorde karriär påatt vara trendslynglar från storstaden. Vad gör sådana människor när de blirgamla och tråkiga? Jo, de startar ett gubbrockband där de i sina texter spyrgalla just över ­ dagens unga trendslynglar från storstaden. Men poängen med dessa allt skäggigare och bittrare farbröder som utgörSverige är att de heller inte försöker låtsas vara något annat. De är gamlaoch tråkiga ­ och det är precis det de sjunger om. Skaffa hund är den bästasvenska text jag hört på senare tid, jämte Tomas Andersson Wijs Landet viföddes i. När Sverige vågar vara personliga är de också bättre samtidsskildrare ännågot annat svenskt band just nu ­ de fångar exakt känslan av alla somhänger på Sturehof och talar om att man egentligen borde flytta ut tilllandet i stället ­ medan fiktionsförsök som Dagar utan färg, där Pedda Psjunger att han är en lastbilchaffis som suttit tio år på kåken, fungerarsämre. Sällan har man heller hört mer begåvade melodistölder än på Sverigesdebut. Det finns musikaliska "lån" här från Ola Magnell, Johnny Cash, WillieNelson, Bob Dylan och Ulf Lundell som är så flagranta att de ska vara gladaom de slipper arga samtal från upphovsmännen. Men förhoppningsvis besegrasäven de av Sveriges charm. Så här ligger landet just nu.