Silver Jews

23:09 16 Dec 2001
Det blir förstås lättare att klämma in meningsfull lyrik i en låt om den pratas in snarare än sjungs och om man inte ägnar frasering många minuter utan mest snackar på över melodierna. Det kan låta som en ofruktsam genväg men i Silver Jews fall är det halva hemligheten. David Bermans fulvackra, mörka röst som klär sångerna i säregna texter - sarkastiska, bisarra, sorgliga och ovanligt verbala - är resten av förklaringen till deras storhet. "I don't really wanna die, I only want to die in your eyes" var raderna som öppnade 1996 års [I]Natural Bridge[/I]. "In 1984 I was hospitalized for approaching perfection" började nästa LP. "When God was young he made the wind and the sun" inleder den nya och man kastas som vanligt rakt in i händelsernas centrum. [I]Bright Flight[/I] utspelar sig i ett mer utpräglat country-landskap än tidigare (musikanter från Lambchop och Smog samt Nashville-räven Mike Nevers som producerat, lämnar tydliga avtryck) men filtrerat genom Bermans omisskänneliga krasshet. Det är också det filtret som räddar när Silver Jews titt som tätt hamnar farligt nära det Lee Hazlewood-förgångna. Tennesse blir till exempel en perfekt country-duett-pastisch, som tack vare Berman saknar de oklädsamma drag som brukar karaktärisera pastischen. "Marry me, come to Tennesse - you are the only ten I see" är till och med en fantastisk textrad när den passerat Bermans stämband och "Punk rock died when the first kid said: punk is not dead" låter så nära sanningen någon kommit. [I]Bright Flight[/I] är kanske inte riktigt lika stark som sina föregångare men med en huvudperson som gestaltar den perfekta kombinationen av Lou Reed, cynism, Gram Parsons-harmonier, kärlekstörst och en typiskt amerikansk indie-apati spelar ingenting annat särskilt stor roll. Silver Jews är tillbaka.
Skivbolag: 
Artist: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner