Att döma av David Bermans dova tilltal borde han vara en dysterkvist. Men mitt i misären är han lika skojfrisk som Howe Gelb, och han delar dessutom dennes fria förhållningssätt till lofi-americana. Därför har en Maher Shalah Hash Baz-cover samma självklara existensberättigande som en hyllning till Aloysius, bluegrass drummer och en rehab-skildring maskerad till ett ode över dystra jukeboxar.
Silver JewsSilver Jews-turné? Håll inte andan. David Berman uppträder som Silver
Jews mer sällan än han släpper skivor. [I]Tanglewood Numbers[/I] är hans
första sedan fantastiska [I]Bright Flight[/I] för fyra år sedan, och det
något utdragna milleniefirandet - fyra år - och tillhörande detox är bara
halva förklaringen.
Vill du höra David Berman live är du hänvisad som någon av hans poesi- eller |
Silver JewsDet blir förstås lättare att klämma in meningsfull lyrik i en låt om den pratas in snarare än sjungs och om man inte ägnar frasering många minuter utan mest snackar på över melodierna. Det kan låta som en ofruktsam genväg men i Silver Jews fall är det halva hemligheten. David Bermans fulvackra, mörka röst som klär sångerna i säregna texter - sarkastiska, bisarra, sorgliga och ovanligt verbala - är |
David Berman, ena halvan av Silver Jews, skriver vansinnigt roliga texter: den sortens rader som man bara måste avbryta allt annat för att lyssna på. Första raderna på albumet till exempel: "In 1984 I was hospitalized for approaching perfection. I was screwing my way across Europe, they had to make a correction"...en så