Sia

Hos ett bra band är resultatet alltid bättre än beståndsdelarna är var och en för sig. Det är liksom det som är poängen. Zero 7 är ett sådant band. Varje vokal sång känns skräddarsydd för just den sångaren eller sångerskan. En av de gästande sångerskorna heter Sia. I dyra designertrådar, påtagligt vitvinsberusad klufsade hon in på Kägelbanans scen härom månaden. Hennes mellansnack var flamsigt och yvigt och utan henne hade kanske framträdandet kunnat få den tyngd som resten av bandet så uppenbart eftersökte. Men sen sjöng hon. Visserligen lika yvigt, högt och lågt, hest, gällt och tokwailande - men i små doser helt förföriskt. Det tycker uppenbarligen någon annan också för i min hand ligger Sias [I]Healing Is Difficult[/I] och jag kan inte låta bli att undra om det är baksmällorna hon syftar på. I stora doser är Sia outhärdlig. Och utan Zero 7s mål, mening och handbroderade melodier är hon rätt onödig. Då och då lyser den där rösten jag föll för igenom men oftast är det den känslokalla, "moderna" produktionen och den imponerande avsaknaden av melodier som dominerar intrycken. En monumentalt vacker röst och högst två låtar i gränslandet till okej är ju som bekant ingenting som håller i rätten.