Svårt fixerade vid brittiskt 90-tal inleder Chicagobandet (!) Scotland Yard Gospel Choir sitt andra album med kärleksfulla parodier på först Morrissey och sedan Pulp
(”I hope that you catch syfilis and die alone – no, don’t call me” respektive ”Let’s have a one night stand, no expectations and no demands”). För de flesta skulle sådant rendera spöstraff. Men eftersom Scotland Yard Gospel Choir framför allt påminner om vår hjälte Lawrence från Felt/Denim/Go-Gart Mozart, eftersom deras humor styr undan flabbighetens grynnor och eftersom deras DIY-pubpop är charmerande kommer de undan med det.
Skivbolag:
Artist:
