Sen det hyllade mixtapet Birds and The BEE9 släpptes 2017 har en enad kritikerkår världen över haft ögonen på Sampa the Great. Hennes genreöverskridande alster har fått kärleksrop från stjärnor som Kendrick Lamar, Ms. Lauryn Hill och Joey Bada$$ vilket gör att förväntningarna nu är höga när debutalbumet landar. Det är en behaglig blandning av influenser som möts på The Return. Sampa Tembo, som hon egentligen heter, bakar in sitt botswanska och zambiska arv när hon tar sig an neosoul, jazz och hiphop. Resultatet är ett massivt men briljant album.
Trots att albumet rymmer 19 spår så dröjer det inte mer än två minuter på öppnande Mwana innan Sampa introducerar sitt sylvassa flow över det släpiga beatet. Därefter är det svårt att släppa taget om The Return. På Time’s Up bollar Sampa och gästande Krown texten mellan varandra över en simpel men fängslade produktion. De vaggande och soultunga ordlekarna på Grass Is Greener för tankarna till Commons klassiska album Be som spelar på samma stilistiska drag. När Sampa benämner sig som en ”young veteran” på albumets bästa låt Final Form så har hon rätt, för att vara ett debutalbum så är nivån ruskigt hög.
Precis när man tror att man har fått grepp om The Return tränger sig nya influenser på. Summer, som är ett samarbete med jazzkollektivet Steam Down, visar att Sampa inte är rädd för att experimentera. Dare to Fly är också ett spår som belyser hennes gränslöshet. Den minsta gemensamma nämnaren mellan låtarna är Sampas besatta förhållningsätt till rytmen. På samma sätt som Questloves analoga slagverkande har givit The Roots sin unika prägel så tar trummorna stor plats på The Return. Trots att albumet är tungt och komplext så har Sampa the Great en enorm känsla när hon flyter över de varierade produktionerna. Det är tydligt att en artist med få värdiga konkurrenter precis har introducerat sig.
