Neil Haggerty är med i Pussy Galore. Jennifer Herrema går på heroin och modellar för Calvin Klein. De bildar Royal Trux. Ett jättekonstigt band.
1989. Royal Trux hamnar på ett fåtal personers mentala karta genom att göra olyssningsbar experimentell musik. Ingen fattar egentligen någonting. Cats & Dogs kommer ett par år senare. Ett mästerverk. Dogs of Love kommer också. Mycket bra. Royal Trux skriver kontrakt med Virgin om ett antal skivor. Royal Trux släpper en dålig boogierock-skiva. Virgin betalar Royal Trux mycket pengar för att sluta ligga på Virgin. Royal Trux släpper en till väldigt dålig skiva. Den låter som Frank Zappa och på omslaget ser man en nerbajsad toalett. Royal Trux lämnar New York och flyttar ut till en ranch. Royal Trux är ett par. Det har de alltid varit. Accelerator kommer. Royal Trux är bra igen. Veterans of Disorder kommer. Royal Trux är jävligt bra igen. Radio/Video EP kommer. Jättebra.
2000. Pound For Pound är här. Höftrocken är tillbaka i huset. Jag gillar egentligen inte höftrock. Utom ballader ibland. Får ont i huvudet och vill lyssna på Rain On My Face med Shapes And Sizes. Lyssnar vidare ändå. Kommer på mig själv med att gilla det. "You're just a summer love but I'll remember you when winter comes" skriker någon av dem. Det är lite svårt att höra vem. Trots att Jennifer är tjej. Men sannolikt är det Neil som skriker. Vem som helst hade kunnat sjunga det. Men bara Neil får det att låta som ett hot. Det funkar. Jag är livrädd. De har alltid skrämt vettet ur mig. Det kan vara därför jag gillar dem.
Skivbolag:
Artist:
