Jag har aldrig gillat Rick Ross, med undantag för klassikern Hustlin’, han har varit en ganska trist rappare och använt jobbigt fläskiga beats.
Men på detta fjärde album har han slipat sin rapkonst rejält – så gott som varje textrad innehåller snygga flerstaviga rim – och valt beats som är så bra och pampiga att fläskigheten inte längre känns som en belastning utan som en tillgång. Han skapar nästan en ny rapgenre, en sorts guld-gangsta: kasinovinster, kokainfester och kvinnor i dyra aftonklänningar. Man svimmar av all champagne. Det är bra.
Skivbolag:
Artist:
