Bob Rock har återigen fått förtroendet att produceramainstreambandet Metallica och han gör som han brukar: putsar låtarnaskanter lite lagom, och försöker ge plattan ett hyfsat tidsenligt soundsamtidigt som originaliteten inte går totalt förlorad. Jag kan känna ensådan total irration över den här typen av återhållsam metall att jagtappar all eventuell analytisk förmåga och hemfaller åt lättgreppadaversion. Att höra ett band vara så till den milda grad rädda som bandet påRe-load får mig att nära nog börja veva. Alla eventuella störningsmoment ärnedmixade. Allsångsheavyn regerar bergfast, trummor och sång ägermajoriteten av ljudbilden och de nedmixade bikupegitarrerna får bara iblandförsöka att profilera de ynka melodier som vågar tränga igenom mattan avöverproducerade ljud. Sologitarrerna undantaget naturligtvis.
Jag lever inte i någon värld där jag går och kramar tummarna vita i hopp omatt Metallica skall ge eftervärlden ytterligare en Whiplash, DisposableHeroes eller Fight Fire With Fire, det är tyvärr passerade tider. Men jaghar ändå svårt att tro att bandet själva vill låta så här extremt slickatoch tillrättalagt.Kort sagt, detta är Load numero dos. En helt överflödig platta.
Skivbolag:
Artist:
