Det borde inte fungera en gång till. Att hennes debutalbum blev så bra kunde förklaras med faktorerna 1) extraordinär talang 2) oförstördhet och 3) Lars Halapi. Den extremt lyhörde och begåvade producenten gick i spinn över en artist som inte ens hade en skivsamling, men som hade en enorm integritet när det gällde sina sånger. Talangen är förstås kvar, men jag måste erkänna att jag aldrig trodde att det skulle gå att göra om tricket; att få musiken att låta så ren, så fräsch och - förlåt om jag upprepar mig - oförstörd. Letar efter spår av guldskivor, utländska PR-resor och en mediabevakning som hon uppenbart avskyr, men hittar ingenting. Det är fortfarande bara en ung kvinna och hennes sånger; sånger som betyder allt för henne. Och Lars Halapi är fortfarande lika varsam och ömsint i sin produktion, även om han tokar till det med något slags märkliga pisksnärtar i [I]Got to Stop[/I] och en mörkare grundton än vanligt i både [I]Foolish[/I] och [I]Leaving[/I]..
Texterna är, om möjligt, ännu enklare än på debutalbumet - och för den som så vill är det den här gången ännu lättare att ironisera över den standardiserade symboliken och det naiva anslaget. Men Zelmanis styrka ligger knappast i hennes poetiska förmåga, utan i sättet hon närmar sig orden: smeksamt, sorgset, sensuellt och saktmodigt.Jag blir alltid ledsen av att lyssna på [I]Precious Burden[/I]. Jag tror att det är ett väldigt gott betyg.Skivbolag:
Artist:
