På sin två år gamla fullängdsdebut charmade Peter Bjorn and John hörlurarna av oss med sina små popmästerverk som snattade en hel del från tidiga Elvis Costello, med blinkningar till John Lennon och en mängd andra pophjältar från alla epoker. Sedan dess har det kommit en strid ström av smarta singelspår, med samma klarsynta popkänsla men med ett allt mer personligt uttryck.
Glimrande It Beats Me Everytime fick en del uppmärksamhet när den släpptes på ep tidigare i år, men långtifrån så mycket uppmärksamhet som en snabb popkula av den kalibern förtjänar. Inledande Far Away, By My Side hade varit nästa givna singel, om det inte vore för genidraget att göra en cover på The Concretes Teen Love, och att tolka den så att den utan tvekan hade platsat på vilken Undertones-greatest hits som helst.
För fortfarande påminner oss Peter Bjorn and Johns smakfullt arrangerade klassisk gitarrpop, gärna om vilka som är good guys i pophistorien, om än på ett mer subtilt sätt än tidigare. En försiktig ledtråd till Love, en Lou Reedskt malande kompgitarr, och på Tailor Made har Peter Morén fortfarande kvar antydningar till Costello-frasering, den där förmågan att i avsky spotta ur sig de föraktfulla orden. Men det hörs bara om man lyssnar riktigt noga. Och det gör man gärna, gång på gång.
