När David Thomas startade Pere Ubu 1975 var punken fortfarande en odefinierad genre, och även om bandet från Cleveland egentligen kanske var lite för konstnärligt fokuserade för genren redan från början kom de att ingå i definitionen av punk. Sedan dess har de fortsatt utveckla sin rock på ett sätt som gör att saknaden efter Captain Beefheart and The Magic Band aldrig behövt bli bedövande.
På bandets sextonde album, ursprungligen med den självklara arbetstiteln Bruce Springsteen is an Asshole, ylar han mer engagerat än på länge över en aptitretande och dynamisk mix an fritänkande jazz, elektriskt sprakande blues, elektroniskt experimenterande kraut, intensiv konstmusik och i Monkey Bizness till intensiv bluespunk mitt emellan Cortex och Gun Club. I den långsamma Walking Again hummar, klagar och gnolar David Thomas sig igenom långa suggestiva passanger, och på köpet slänger Pere Ubu dessutom in en träskversion av James Gangs Funk 49. Det borde rimligen vara omöjligt att skapa en helhet av alltihop, men Pere Ubu har en unik förmåga att kombinera sådana komponenter till sitt speciella avantgardista uttryck, och här gör de det mer övertygande än på decennier.
