Pere Ubu — 20 Years in a Montana Missile Silo

Patrik Forshage 00:00 4 Oct 2017

När David Thomas startade Pere Ubu 1975 var punken fortfarande en odefinierad genre, och även om bandet från Cleveland egentligen kanske var lite för konstnärligt fokuserade för genren redan från början kom de att ingå i definitionen av punk. Sedan dess har de fortsatt utveckla sin rock på ett sätt som gör att saknaden efter Captain Beefheart and The Magic Band aldrig behövt bli bedövande.

På bandets sextonde album, ursprungligen med den självklara arbetstiteln Bruce Springsteen is an Asshole, ylar han mer engagerat än på länge över en aptitretande och dynamisk mix an fritänkande jazz, elektriskt sprakande blues, elektroniskt experimenterande kraut, intensiv konstmusik och i Monkey Bizness till intensiv bluespunk mitt emellan Cortex och Gun Club. I den långsamma Walking Again hummar, klagar och gnolar David Thomas sig igenom långa suggestiva passanger, och på köpet slänger Pere Ubu dessutom in en träskversion av James Gangs Funk 49. Det borde rimligen vara omöjligt att skapa en helhet av alltihop, men Pere Ubu har en unik förmåga att kombinera sådana komponenter till sitt speciella avantgardista uttryck, och här gör de det mer övertygande än på decennier.

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Sarah Mary Chadwick - Please Daddy

Please Daddy är uppföljaren till the Queen Who Stole the Sky som Sarah Mary Chadwick släppte för nio månader sedan. Det allra första spåret heter When Will Death Come och i den allra första versen medger Chadwick att ingenting har blivit bättre sedan vi sist hördes.

Det Brinner - Bara öppna ögon kan se

2016 startade Matilda Sjöström från Steget ett simultant soloprojekt. Under namnet Det brinnersläpper hon vad hon själv kallar gråtdisco, ett fri genre som uppmuntrar till fuldans. Bara öppna ögon kan se är det andra albumsläppet under namnet. 

ShitKid - Duo Limbo/Mellan himmel å helvete

”Jag måste tona ner min oförskämdhet, min högljuddhet, men jag vet inte hur”, suckar Åsa Söderqvist i Vredesterapi (eller ”I have to be a little less, a little less loud, but I don’t know how” som det heter för den som föredrar den engelskspråkiga varianten Anger MGMT). Men även om Åsa Söderqvist och Lina Molarin Eriksson i högsta grad bör tas på allvar behöver vi nog inte göra det med just det citatet.

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!