Paul Weller - Saturn Patterns

Patrik Forshage 00:00 19 May 2015

Alltså, visst unnar jag distingerade musikgentlemän att blippa och bloppa nyfiket på sina barns moderna musikapparater. Någon gång kan det ju till och med uppstå något spännande att inkorporera i den egna musiken. Svårare att fördra är däremot när veteraner envisas med att ge ut sina planlösa "experiment" på skiva, och än mer att Grisbuktsrådgivare och blint lojala fans uppmuntrar och försvarar dumheterna. Efter tre föregående skivor av ofokuserat nyskapande från Paul Weller är det alltså med viss skepsis jag närmar mig ett album som på förhand annonserat som "framjammat" i studion utan utgångspunkt i sådana konservativa företeelser som låtidéer. 

Saturn Patterns finns det sådant som besannar farhågorna. Något så ointressant som åtta och en halv minut långa These City Streets hade han aldrig drömt om att överväga ens som singelbaksida för 35 år sedan, och de lustiga ljudeffekterna som omotiverat bubblar fram i den i övrigt MC5-ljudande monotona Long Time och i Pick It Ups annars vänligt loja groove borde någon ansvarstagande vän satt stopp för. Men någonstans har Paul Weller kvar sin kärlek till den vassaste popen och känsligaste soulen, och värmen i Going My Way påminner om Style Councils tidiga ballader. Även Phoenix soul bekräftar att förmågan för storverk inte är förlorad, och om Paul Weller bara underkastade sig en lite mer trångsynt och sträng producent som vågade skicka hem honom för att skriva färdigt låtarna innan inspelning skulle han fortfarande kunna göra ett fantastiskt album. Fråga Noel Gallagher, vetja!

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Alanis Morissette - Such Pretty Forks in the Road

Such Pretty Forks In The Road är en grundlig genomgång av Alanis Morissette sinnestillstånd, där hon pratar om obekväma ämnen som psykisk ohälsa, missbruk och sexuellt våld. Men i samband med hennes mjuka framtoning är inte musiken avskräckande utan grundar sig ur ett tryggt perspektiv. Morissette är som en tröstande jourtjej som vet precis vad hon ska säga för att trösta och stärka. Det är berörande och mysigt i allt sitt mörker. 

The Psychedelic Furs — Made of Rain

Ända sedan de första gången hörde Scary Monsters (and Super Creeps) 1980 har The Psychedelic Furs konsekvent bockat av alla de rätta rutorna, och även om det gått tre decennier sedan sist tänker de inte avvika från det på sitt första album sedan återföreningen år 2000. Här finns alltså fullt av