Moses Sumney släppte tidigare i år dubbelalbumet Græ. Har ingen aning vad titeln betyder, men tycker det ser misstänkt likt ordet grå på svenska. Vilket albumet verkligen inte är, grått alltså. Det här är ett färgsprakande verk, med massa karaktär och inspiration från alla möjliga håll. Ena sekunden tänker jag att han är nästa Frank Ocean, andra sekunden att han är nästa Prince, tredje sekunden att jag är en klyschig skribent som använder dessa metaforer – förlåt. Förutom dessa finns också inspiration hos svenska jazztrion Esbjörn Svensson Trio, en av låtarna är en slags homage åt deras hit From Gagarin's Point of View (kan instrumentella jazzlåtar kallas hits? Vet ej!).
Har du mot förmodan inte läst lika många Bästa albumen från 2020-listor som jag (guilty pleasure), så kanske du inte vet att detta album ligger högt upp på nästan samtliga. Inte för intet heller: här finns spännande organiska ljudvärldar, med en falsettröst som vågar vara samtidigt skör och kraftfull. Låtarna är experimentella, men känns samtidigt personliga och vackra. Och texterna är också väldigt välskrivna, det handlar om lite allt möjligt, men fokus ligger på identiteten (såsom det ofta gör nuförtiden), eller snarare att brottas med den. Det här är mycket spännande musik som du definitivt borde lyssna på, och jag vet iallafall att Moses Sumney kommer följa med mig in i 2021.
