Amerikanska västkusten är bästkusten. Och ett av få ställen i världen där latinorockarna Sapo haft publikunderlag nog för en återföreningsturné - ett publikunderlag som till stor del verkar bestå av tiomannaorkestern Ozomatli med famlij.
I mina värsta föraningar lät Ozomatli som Galliano med munnen full av Tex Mex, men skivan är istället ljudet av ett hiphouse-party med Latin Rascals på Buena Vista Social Club. Ozomatlis debut är en psykedelisk burritodolme, sprittandes över Rio Grande till breakdansbomben [I]The Mexican[/I], tung som fem tatuerade knogar i nyllet på Enrique Iglesias.
Det finns alltså mer Ozomatli än populära [I]Cut Chemist Suite[/I].
I ena stunden skuggas de av luftigt traditionella arrangemang, en het San Francisco-dag, djupt inne i Mission Dolores. Plötsligt dyker de gungande rytmerna, texterna och Jurassic 5-basgångarna upp och spänner sig - kraftiga som en mörklurvig överarm i Los Angeles Echo Park. Men viktigare ändå - Ozomatli vägrar att låta sådär gubbigt som bara musikermusik kan. Ozomatli är ungt och sparkar som en mula. Lägg till det att mexikansk spanska alltid varit smutsigast, och att de med den sjunger vackra saker som "Nosotros la gente que les dimos autoridad igual, se los podemos quitar" - vi som gav dem makten kan också ta den ifrån dem. Tänk på det, och sommaren blir genast lite längre.Skivbolag:
Artist:
