Olle Ljungström

Patrik Forshage 14:21 4 Sep 2002
Olle Ljungström befinner sig i en unik position. Han är lika hipp på Olssons Skor som hos den ensamstående 45-åriga mamman med utflugen son i Aspudden. Redan i Reeperbahn fångade han posörerna och avantgardet, de milt ironiska, samtidigt som han lyckades nå en bredare och folkligare publik. Numera är han så folkligt förankrad att han skulle kunna lanseras som ny folkpartiledare utan att alltför många ögonbryn skulle höjas, och ändå har han lyckats behålla sin kreddiga Stockholmsstatus på klubbar och caféer. "Jag är Gud nu/så jävla Gud nu". Det är inte en position Olle Ljungström tänker slarva bort genom att experimentera alltför vidlyftigt på sin sjätte soloskiva. Även om han kallar skivan Syntheziser rör det sig som vanligt om enkel pop med både elektriska och akustiska gitarrer som bas, och precis som på [I]Apan som liknar dig[/I] snuddar Olle Ljungströms pop ibland vid något som påminner om country, om än i en väldigt svensk variant. Visst finns det fler synthar här än den som avbildas på det Ernst Billgren-utformade omslaget, men de ligger oftast som effekter och lustiga infall. Lyriken är inte Olle Ljungströms huvudprioritet. Merparten här är typiska copywritertexter, fulla av snygga formuleringar som betyder nada - åtminstone bokstavligt. "Elsa Beskow och Kungens fru/har gjort reklamen/till det som händer nu." Den tydligaste texten har [I]Hey, hey![/I], som skulle kunna vara ett angrepp på unkna nationalistiska idéer om en "ren svensk kultur". Eller också är det bara som jag hoppas. Nä, Olle Ljungström är mer intresserad av popmelodier, och dem har han hand med. Trevliga [I]Stick iväg[/I] låter som Bob Hund eller någon gammal portainspelad DiLeva-demo, med skramliga kaffeburkstrummor och en simpel skärande orgelslinga i refrängen. [I]Jag är Gud nu[/I] hade kunnat bli allsångspop om publiken hade kastat sin ödmjukhet lika lätt som Olle Ljungström gör. I [I]Sötnos[/I] lånar han från sin egen gamla [I]Peep Show[/I]-favorit [I]En vanlig dag[/I]. Men det är OK, alla andra lånar ju därifrån. Och ska sanningen fram är Olle Ljungström bättre än Kent på att vissla.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner