Nothing.Nowhere. – Trauma Factory

Morgan Storesund Skarin 00:00 23 Feb 2021

Trauma Factory pushar Joseph Edward Mulherin emorappens gränser. Han utnyttjar genrens redan paradoxala influenser och låter sig spreta åt olika håll utan tappa greppet om soundets helhet. 


I ena stunden låter Mulherin som Troye Sivan. Han sjunger i en mjuk stämma över ett dansant popbeat. I andra bryter rapparen ut i skrikande rock, tänk Linkin Park. Vid ett tillfälle går det nästan över till att bli metall. Och då ska vi inte glömma rapen. På bakåtlutade Exile glider Mulherin in i ett glåmig trapsound á la Travis Scott. 

Till skillnad från många av artistens likasinnade dränker inte Mulherin sina sorger i droger. Han är nykterist och vegan, lever något typ av straight edge-liv. Ofta speglar emorap den droginfluerade livsstilen, musiken känns som en vilsen gegga, doppad i ett glas lean. Mulherins låtar är rakare, skarpare. Han använder musiken för att bearbeta ett trauma. Det skapar en mer genomtänkt emorap som vet var den hämtar sina influenser och blandar genrens paradoxala element med omtanke.

 
 

 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Small Black – Cheap Dreams

Brooklynbandet Small Black är aktuella med skivan Cheap Dreams. Det är dramatisk syntpop som hela tiden låter känslorna vara i fokus. Har du hört M83s låt Midnight City (du borde verkligen ha hört den) så förstår du vilka känslor som är i omlopp på albumet, även om de är något mer nedtonade här. Förvänta dig något rejält melankoliskt bland alla 80-talssyntar och vackra sångmelodier. 

Saga Back - All Is Not Well In Heaven

Tydligen pluggar Saga Back heltid samtidigt som hon bedriver en musikkarriär där hon skriver och släpper musik. Här om dagen kämpade jag liksom med att vända strumporna åt rätt håll innan jag la dem i tvätten. Men det är inte bara att Saga släpper lite musik, hon släpper helt fenomenal sådan. Hon har blivit beskriven som "göteborgs musikaliska gömda pärla", även om hon otvivelaktigen kommer vara sjukt ogömd väldigt snart.