Nordmark är aktuell med sitt andra album, The Building. Och nej, jag skrev inte fel. Jag menar inte duon Nordman, utan musikern och producenten Per Nordmark. Tycker du att namnet låter bekant men inte kan komma på varifrån? Då kanske det hjälper om jag berättar att han har en självbetitlad podcast där han bjuder in andra artister? Eller att han under Kalasturnén i somras hoppade in som ersättare åt trummisen Oskar ”Ossi” Bonde i rockbandet Johnossi, då ”Ossi” bröt benet?
Hur som haver, The Building är ett rockigt konceptalbum på elva spår som innehåller mycket mystik med djupa och mörka texter, samt tunga trummor och distade elgitarrer. Som det står i pressmeddelandet så ifrågasätter albumet existens då det handlar om ”liv och död, där kärlek möter sorg och saknad möter besatthet”. Nordmark säger att ”The Building är en plats där det fiktiva möter verklighet”. Han menar att det först handlade om ett sjukhus som fungerar som ett samhälle – där folk bor, jobbar och dör. Sedan utvecklades konceptet till att bli ”ett större samhälle” i form av ett hyreshus, ditt hem och slutligen ditt huvud.
Skivan inleds med titelspåret. Introt börjar som en tung och distinkt hårdrockslåt, för att sedan övergå till en mer alternativ mystisk rock. Det är en bra förstalåt som visar på vad som komma skall.
Därefter kommer skivans bästa spår, I Just Noticed. Den är likt hela albumet väldigt mörk och har en slags mystik täckt över sig. Dessutom gästar indie-artisten Grant, vilket inte bara höjer mystiken ytterligare – utan också hela låten. Det finns en slags råhet här som jag uppskattar. Ett smakprov på refrängens text är: ”I just noticed I wanna’ kill you”. Som sagt – mörkt.
I låt tre, Stand Up, höjs tempot. Med det studsiga synt-soundet och den mer melodiska ljudbilden sticker låten, tillsammans med Blind Leading, ut i jämförelse med skivans resterande låtar.
Det finns ganska mycket positivt att säga om albumet, men hur är det med Nordmarks sångröst? Ja, den är inte perfekt, men det ska den inte heller vara. Ungefär som med Ian Curtis i Joy Division. Hans sångröst skulle inte heller låta perfekt. Fast vad definierar ens en perfekt sångröst? Huvudsaken är väl att den framkallar känslor? Och det lyckas Nordmark med. Hans röst passar till den här sortens mystiska djupa låtar – särskilt till I Just Noticed.
Generellt gillar jag albumet, men tyvärr blir de fyra sista låtarna lite kaka på kaka då stuket är detsamma. Fast så länge du gillar Nordmarks alternativrock så är The Building absolut ett album jag rekommenderar dig att lyssna på.
