Jocke Bergs alltmer diffusa textsjok har aldrig känts så lätta att uppskatta som efter att ha suttit igenom Nina Rochelles debutskiva, där fraser som "jag är en ny och påkostad tidskrift fast lite mer förljugen" framförs på ett väldigt otäckt sätt. Nina Rochelle har fått sina femton minuter för att Dilba-Martin sjunger lite och Kent-trummisen är med på ett par låtar - tillräckligt för att någon ska sätta "supergrupp"-stämpel på dem. Men det är alltså inte särskilt roligt. Saken förvärras antagligen av att Nina Rochelle gör unken P3-indierock med allsångsmelodier som för länge sedan passerat bäst före-datum. I TV-serien [I]OZ[/I] pratas det ibland om "cruel and unusual punishment" när straffen blivit lite för omänskligt hårda. Nina Rochelle låter som om Thåström skulle fronta bortglömda Levi's-bandet Stiltskin - vilket är illa nog - men det känns som att vara inlåst i Hannas Krogs källare och sakta begravas levande i demokasetter från varenda refuserat svenskt rockband sedan 1982.Skivbolag:
Artist:
